Storöringen
Text: Per Persson
Foto: FBFoto
Indalsälven
bjuder på ett varierat fiske - harr, sik, gädda och abborre har
sina olika perioder och kan ge riktigt fina fångster. Dessutom finns
den smått mytiska storöringen - den som de flesta bara hört
talas om, men aldrig sett. Jag vet att den finns, jag har nämligen
fått en. Och den var inte bara rolig att få - den smakade dessutom
förträffligt!
Storöringen fångas
Gesunden är en stor, djup sjö. Den bildas av Indalsälven
söder om Stugun och återgår till Indalsälven vid Krångede.
Efter ett tips om vart den större öringen kan hittas gav vi oss,
jag och Fredde Foto, ut på en fisketur på den väldiga sjön.
Tipset gick ut på att man skall trolla sig från utloppet och
upp längs den norra stranden.
Gesunden är som sagt djup, och ekolodet bekräftade detta. Vi höll
oss på mellan 5 och 10 meters djup och var tidvis bara några
meter från land - att det var så djupt så nära land
var en liten överraskning. Vi hade tacklat med djupgående wobblers
och snart kom första hugget - en liten abborre knappt längre än
wobblern. Nästa hugg var mer rejält - en spännande drillning
tills en gädda visade sig... inte riktigt vad vi tänkt oss.
Ytterligare en bit uppströms, och ett par småabborrar senare, tog det tvärstopp
för mitt drag. Bromsen skrek och jag stannade båten - kändes som ett
solklart bottennapp. Vi vände båten och styrde upp den mot bottennappet
men, märkligt nog var det svårt att styra båten rätt - till slut trodde
jag att det var en stock eller nåt annat bottenbråte som satt
på. Vi hjälptes åt att manövrera båten närmare
och pumpa in den förmodade stocken... som till slut ruskade på huvudet
- det var ju ingen stock, det var ju en stor fisk! Mera pumpande och så
fick vi se - det var en storöring som visade sig i ytan! Trots stor nervisitet,
och avsaknad av håv som jag såklart hade glömt, gick landningen
bra - äntligen var en av älvens storöringar överlistade.
Storöringen blir mat
Det
beslutades att öringen skulle grillas enligt ett recept jag tidigare
blivit tipsad om - långsamt grillad fiskfilé.
Man skall filéa fisken, men lämna kvar skinnet. Köttsidan
kryddas enligt eget tycke och smak - själv använde jag, som så
ofta, den fantastiskt goda och välbalanserade kryddblandningen Seafood
& Fish från Santa Maria.
När filéerna är kryddade och klara ställs dessa åt
sidan och det är dags att starta grillen - det krävs en klotgrill
med lock för att tillaga denna anrättning. Jag eldar alltid grillen
med ved - känns onödigt att köpa kol när man har andra
resurser. Att elda grillen med ved har sina sidor - det tar klart längre
tid innan man har glödbädden redo, och det kan vara lite trixigt
att få bädden jämn. Håller man lite koll brukar det
dock lösa sig.
När
glöden är fin makas den över mot ena sidan då filéerna
skall grillas på indirekt värme. För att ytterligare förhöja
smaken lägger man på ett par enkvistar och en näve alspån
på glöden. Därefter placeras filéerna på grillen
med skinnsidan nedåt, på motsatt sida om glöden. Nu är
det bara att lägga på locket och börja arbeta med de tillbehör
man vill ha.
Exakt hur lång tid det tar innan fisken är klar beror lite på
hur varm grillen är och hur stora fileerna är, men uppåt
en timme kan det ta. Man får klämma lite på fileerna emellanåt
- konsistensen känns rätt på något sätt när
de precis är färdiga.
Förslag
på lämpliga tillbehör är; pressad potatis, en lyxig
kall sås gjord på gräddfil, kräftstjärtar och
dill samt någon slags grönsak. Tillbehören går såklart
att variera nästan i det oändliga - i stället för pressad
potatis fungerar ris, som sås väljer man helt enkelt sin favoritfisksås
och man serverar med de grönsaker man gillar bäst.
Man dricker såklart ett finare vitt till detta, och kanske till och
med tar sig en liten nubbe till.
Öringen var fantastiskt rolig att få, intressant att tillaga
och mycket god att förtära - en fisk som alltså förgyllde
vardagen mer än en gång!