Mitt Ammerån - det nya milleiet
Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
Minimimåttet
är numer 35 cm och man är besgränsad till att ta hem maximalt
fem fiskar per dygn - åtgärder som påkallats av den tilltagande
turismen. Sedan 2005 är dessutom sträckan från Moan ner
till Baracken stängd igen i ett försök att öka harrstammens
styrka genom att ge fisken en fristad samt att sträckan fungerar som
ett forskningsområde för ett projekt i Umeå universitets
regi - sträckan planeras öppna 2008 igen. De första åren
på den nya årtusendet var inte särskilt givande ur fiskesynpunkt
- både 2000 och 2001 förstördes av de hårda regnväder
som gjorde att de flesta bäckar och åar i Sverige mer eller mindre
svämmande över och 2002 när det blev en torr sommar blev
den i gengäld alltför torr med alltför varmt och lågt
vatten som följd. De följande åren blev lite bättre
och att få en del matfisk var om stunom inget problem. Dock verkar
det lite svårare få den riktigt stora Ammeråharren även
om den fortfarande finns.
Jag fiskar mer än någonsin i ån då jag flyttat till
Hammarstrand för en tid sen - det gick inte bo för långt
från Ammeråns dalgång och dess jakt, fiske och natur.
Dessutom, i stället för att fiska själv i Ammerån,
går många kvällar åt till att guida andra som fiskar
i stället - något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat
då man får träffa många trevliga människor och
man får chansen att dela med sig av sina erfarenheter - det är
en speciell känsla när man guideat sin gäst till sitt livs
första harr!
Fortsätt till Moan >>