Mitt Ammerån - hur det fortsatte - nittiotalet
Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
I
början av nittiotalet stod det så klart, Ammerån vann över utbyggnadshotet.
Mitt engagemang i ån utökades och jag började köra forsränning och blev
fiskepolis. 1993 flyttade jag till Uppsala för att studera men jag såg till
att försöka spendera stora delar av somrarna i Färsån - jag ville inte missa
mina fisketurer i Ammerån. Sommaren 1997 skrev jag mitt examensarbete i
matematik under hela sommaren och gjorde så på plats i Färsån. Som student
har man det ju inte fett så var och varannan kväll blev det en tur ner till
ån för att hämta morgondagens lunch eller middag. Vid det här laget var
fisketurismen väl utvecklad men jag fick ändå ofta vara i fred vid mina
favoritställen då de flesta turister har en tendens att gå hem för tidigt.
De blir helt enkelt less på att inte få något och går hem, kanske i niosnåret
på kvällen, långt innan fisken blir riktigt på hugget. Det blev harr eller
öring till middag ofta den sommaren. Det enda som förändrades när det gäller
flugval under denna tid var att jag upptäckte att Dyson och Red Palmer var
ypperliga val som nedre upphängarfluga, i övrigt såg flugkasten ut som förr.
Fler försök med fredade områden gjordes under nittiotalet av en alltjämt
mycket aktiv fiskevårdsförening. Vindskydd renoverades och byggdes nytt
och fisket i Ammerån hade gått från att vara en företeelse som främst idkades
av ortsbor och en och annan tillrest till en veritabel turistindustri. Jag
var inte sen att själv dra nytta av detta faktum då jag avslutade mina universitetsstudier
med en magisterexamen i data -98 och flyttade hemåt igen. Sedan slutet av
förra millenniet extraknäcker jag som flugbindare och fiskeguide i ån.
Fortsätt till det nya milleniet >>