Mitt Ammerån!
Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
I
min ungdom utgjorde Färsån ett intressant mål för en öringsintresserad fiskare.
Ammeråns egen öringstam reproducerar sig i Färsån och för att skydda den
råder sedan åtskilliga år totalt fiskeförbud i bäcken. En hel del öring
stannar i bäcken och de var dessa man var ute efter när man som liten grabb
gav sig ut på bäckmete. Vetskapen om att det fanns riktigt stor öring -
bilden av min farbror komma bärandes på en öring på åtminstone halvkilot
fångad i en av bäckens svarta hålor hade etsat sig fast vid näthinnan -
gjorde att man stod ut med all mygg och knott runt bäcken och även om jag
aldrig fick någon öring som kan betraktas som stor hade jag många givande
stunder vid bäckens hålor. Bäckmete är en spännande form av fiske som till
stor del verkar vara bortglömd i dag. Man måste i regel närma sig de svarta
höljorna med stor försiktighet då man annars riskerar att skrämma den skygga
öringen och försiktigt doppa den med mask apterade kroken i vattnet. Sen
är det bara att vänta och hoppas att det hugger. Utrustningen är enkel -
ett kort maskspö, en burk med mask och kanske lite reservdelar i form av
extra lina, krok och bly är allt som behövs.
Börja om vid hur det började
>>