Mitt Ammerån - Blomgrundet
Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
Blomgrundet
är ett ställe man lätt skulle kunna gå förbi om
man inte kände till det. Ån ser nämligen ganska tråkig
ut där då strömmen är bred och relativt plan och man
kan lätt lura sig att tro att botten saknar den struktur som krävs
för att skapa lämpliga ståndplatser för harren. Nu
är det inte så, snarare tvärtom. Här står det
harr över hela ån och även om det är sällan man
får någon storharr vid "Blommis" så kan man istället
få desto fler matharrar. En bit nedan Blomgrundet ligger Danielholmen
som tas upp i ett eget kapitel. Beger man sig uppströms förbi
det ganska långa partiet med snabbare ström kommer man fram till
inledningen av densamma och där finner man en intressant hölja
med tillhörande strömkant, ett ställe som går under
namnat "Harrstället". Det är ett ganska litet fiskeställe
och man kan endast med god vilja vara två som fiskar där samtidigt.
Det är dock så bra att man ändå bör göra
ett stopp där om man är i närheten. Det har tagits en hel
del stora harrar vid Harrstället. Blomgrundet är ett ställe
att besöka när vårfloden sjunkit undan och innan vattnet
börjar bli riktigt lågt. Det är nattfiske med sjunkande
flugor som gäller och när det är som mörkast är
det läge att traska upp till Harrstället och doppa en svartnymf
i de svarta virvlarna.
Blomgrundet
är ett av de ställen efter Ammerån som jag spenderat mest
tid vid. Under framförallt första halvan av åttiotalet tillbringade
jag och Göran väldigt många nätter där. Vi brukade
ta oss dit kring tiotiden på kvällen så att vi i lugn och
ro kunde elda, fika, fiska en stund och ha det allmänt trevligt innan
fisken blev riktigt på hugget runt midnatt. Vi brukade komma hem framåt
morgonkvisten och hade då även hunnit med ett par svängar
upp till Harrstället. Gångerna vi kom hem med konten tom var
ytterst få.
De mest minnesvärda stunderna från dessa nätter härrör
sig dock från Harrstället. En natt var fisket ovanligt trögt
och vi hade bara fått några småharrar när jag traskade
upp till Harrstället. Samma dag hade jag bundit en pepparnymf - en
naturtrogen imitation av en husmask där man först lindar en kropp
av gummi som man sedan stryker lim på och rullar i grovmalen peppar
- som nu skulle få visa om den fungerade. Jag lade ut ett kast i de
mörka virvlarna i ingången till lugnvattnet och snart kände
jag en dragning i linan. Jag lyfte spöet och kände genast att
det var en av Harrstället stora harrar som valt att testa pepparsmaken.
En stund senare låg den stora harren i konten. Flugan hade tagit så
pass mycket stryk vid drillningen att den inte gick att använda mer
och trots den fina debuten för pepparnymfen har jag på grund
av den tveksamma hållfastheten aldrig prövat den igen.
Nuförtiden
är det sällan jag spenderar hela nätter vid Blomgrundet.
Det är dock ett givet ställe att fiska av då man passerar
det och Harrstället ger fortfarande en skön känsla av spänd
förväntan när man lägger ut sitt flugkast i den svarta
strömkanten.
Fortsätt till Danielholmen
>>